Hej alla fina 
 
Hoppas ni alla mår bra!
 
Nu är det mycket på gång...
Det är jätteroligt, läskigt på alla sätt, men det är bara att sakta strukturera upp och bearbeta av!
Tyvärr har kroppen tagit stryk av detta hektiska tempo under några år..
Kroppen har lagt ner och hamnat i ett slags avtrubbat läge!
Tillsvidare behöver min kropp hamna i fas med nuet.
Dagarna består av att vila, något enstaka möte..
Det märks att kroppen är trött, själen är trött..
Jag borde ha agerat när jag upptäckte flaggorna för en tid sedan..
Samtalet med samordnaren gjorde ont i magen..
Erkännandet att min kropp lagt av, sveket gentemot mig själv, arbetsmoralen som krockar med vad min kropp vill och orkar. 
Mentaliteten som inte frstår vad min kropp säger..
Som vill så mycket mer än vad kroppen orkar..
Erkänna för sig själv att jag är stark nog att lyssna på min kropp denna gången!! 
Jag är inte svag bara för att min kropp är trött, för att min själ är trött..
Varför ska det göra mig till en svag människa?!
Jo, för samhället säger det..
En sjukskriven människa är en belastning för samhället och en skam i mångas ögon..
Men ack nej ser de orsaken bakom..
Ikke ser de hur mycket man kämpat, år efter år, för att göra det bästa för allt och alla..
Inte ser de vad som egentligen har hänt..
 
 
 
Jag tänker inte ta detta som en svaghet. Utan som en lärdom..
Att nästa gång , framtiden kommer förbli annorlunda..
Ett annorlunda upplägg, ett annorlunda tänkande och ett annorlunda liv..
Mitt liv är begränsat svar ja. Där kan jag inget ändra!!
Men min arbetssituation kan jag ändra.. Och med bekräftelse så förblir det så!!
Jag önskar att många andra ser det jag ser, vet det jag vet!!
För jag förändrar min vardag, för en annorlunda framtid varje dag..
Rent arbetsrelaterat vet jag om att inom loppet av 2 år ser det helt annorlunda ut, vilket jag är tacksam för!! 
 
Jag kommer ihåg en fras jag uttalade en gång, vilket slutade i ren tystnad för att verkligen förstå det jag menade!!
 
- Jag älskar mig själv för mycket för att inte visa respekt för mig själv - 
 
Min första tanke är, det borde vara så. Oss själva bör vara våra första prioritet!
När det gäller välmående börjat allt med sig själv.. Ingen annan, utan enbart mig själv!
Kan inte jag må bra, kan inte jag respektera mig själv, älska mig själv 
hur ska jag någonsin kunna visa det gentemot någon annan!!
Rätta mig om jag har fel!
Men den enskilde individen bör vara sin första och största prioritering i livet!
 
Jag är fortfarande en bra mamma, en bra vän, familjemedlem och så vidare.
Fast jag prioriterar mitt egna mående först!
Mår jag bra, mår mina barn bra! En väldigt enkel och logisk tanke!!
Det är en viktig sak för mig, att mina barn mår bra...
Mår mina barn bra blir vardagen bättre för dem i alla olika moment..
 
 
 
 
 
 
 
Barn, Barnkonventionen, Behandlingspedagog, Engagemang, Ensamstående, Föräldrar, Gealdrigupp, Glädje, IF, Kunskap, Kärlek, Momlife, NPF Family, Raise Your Hand For Npf, Unicef, Utvecklingsstörning, Vikämpartillsammans, annorlunda är vackert, autism, barns rättigheter, morochdotter, npf, personligutveckling,

Kommentera

Publiceras ej